(klicka på bilderna för en större version)
”20 busungar och en instruktör” eller ”Barninstruktörkurs i Umeå” – två titlar på samma händelse. Den 30-31 Januari så var det barninstruktörskurs här i Umeå under Tobias Back’s ledning. Det är enkelt att konstatera att det finns vissa fördelar med att ha kurser i Umeå, en rask promenad till kurslokalen i ca -20° tenderar att väcka de flesta sjusovare. Med andra ord, när kursen startade så var de allra flesta ganska pigga och alerta. Vi som var med på kursen kom från Umeå, Luleå, Östersund, Köping och Högdalen – sammanlagt 20 stycken – plus Tobias.
Tobias började med en kort presentation av kursen och sedan fick vi presentera oss själva – det var en ganska brokig samling. Vi började med att prata om administration, graderingar och tävlingar innan det var dags för lite mat.
Efter lunchen så knatade vi bort till dojon för lördagens praktikpass. Tobias drog i gång med en uppvärmning som gjorde att flera stönade och mumlade något om att äta mindre just innan man ska gå upp på mittan. Skamlöst så passade jag på och knyckte Tobias uppvärmning för att använde den i min mon-grupp dagen efter – så jag får tacka för att jag inte behövde planera den delen och ungarna verkade tycka att den var kul.
Resten av dagen så ägnade vi åt att prata om ledarskap, jag måste erkänna att jag inte riktigt tänkt igenom hur viktigt det är att vara en bra förebild utan jag har mest koncentrerat mig på själva jutsun. Så det var tänkvärt att höra kommentarerna från Tobias och resten av gruppen. Innan vi fick lämna rummet så krävde Tobias att vi skulle skriva ett prov … men det gick bra och alla fick gå och leta reda på någonstans att sova.
Nio på söndag morgon så var det dags för praktik igen och jag undrar om Tobias var beredd på vilken grupp busungar han plockade upp på mattan. Under en av övningarna fick vi agera instruktörer till en grupp barn, dvs de andra deltagarna. Själva instruerandet finns det inte mycket att orda om, därimot så kan man diskutera “barngruppen” LÄNGE. Själv kan jag inte påminna mig om att jag sett någon träningsgrupp någonsin som gjort så många fel och feltolkat instruktionerna så totalt. Sedan är det rätt intressant att se att man med 20 personer på mattan lätt kan göra ca 30 olika tekniker samtidigt – alla felaktiga. För att inte tala om själva uppförandet – som någon uttryckte det ”Om det här hade varit min ordinarie grupp så hade jag packat ihop för gott”. Alla hade dock det rejält kul. Tyvärr så spelade vi bara in själva instruerandet och inte när gruppen övade så busungarna finns inte bevarade för framtiden – med ett undantag. Vi som instruerar på barnsidan i UBK är djupt tacksamma för att praktikpasset tog slut innan barnen kom för söndagens pass … om de hade sett oss och fått lite inspiration så hade det inte varit roligt att vara instruktör !!
Att kritisera och kommentera varandras sätt att instruera var nyttigt, det var dock lite blandade känslor i gruppen om att se sig själv på video.
Efter en snabb fika så gick vi tillbaka till hotellet och fortsatte med teoridelen. Det var intressant att diskutera hur olika barn kan vara, pojkar/tjejer, barn med olika handikapp etc. Vi skrapade dock bara på ytan – vad kan man annars göra på ett par timmar – och det känns som om vi hade kunnat diskutera detta betydligt mer. Jag har känslan att ju-jutsu träning skulle kunna passa denna grupp av ungdomar mycket bra – om vi som instruktörer visste mer om detta. Efter detta och lite fysiologi så var det dags för det andra skriftliga provet – som alla klarade. Så efter att ha sagt hejdå till varandra så begav vi oss alla hem från Leksand, ehh, förlåt Umeå.
Tack Tobias, det var jättekul !!
