Det skulle kunna betraktas som en religiös ritual, när jag på långfredagens eftermiddag (lägrets första dag) på fastande mage och med vätskebrist befinner mig i en kvalmig gympasal och blir kastad i mattan otaliga gånger. Kastad med mer eller mindre lyckade harai goshi och med suspensoaren kvarglömd i väskan.
Det spelade ingen roll att ”ceremonimästaren” hette Tony Hansson med 6:e dan. Missmodet la sig som ett tungt täcke över mig och kvävde varje liten positiv tanke som försökte ta plats i mitt huvud.
Jag undrade stilla, varför, varför gör jag det här?
Under kan ske! Redan ett par timmar senare återuppstod jag med hjälp av mat, vatten, vila och ännu mer vatten. Jag såg allt igen med nya ögon och med den positiva känsla som påsklägret i Linköping verkligen förtjänar. Ett läger med intressanta möten med människor från hela landet, som har minst en sak gemensamt. Mina beräknade fem till sex pass under lägret blev till slut åtta – med hälsan i behåll. Både den fysiska, och psykiska, trots inledningen.
Vad är det då som jag direkt minns och tar med mig från påsklägret 2009?
När jag på annandagen reste upp genom landet, tillbaka till Umeå, skrev jag ner de minnesbilder som ploppade upp i mitt huvud.
-Anders Bergström mottagande av 7:de dan av RGK .
-Graderingarna till 4:de och 5:de dan. Där imponerade Ylva Neaser (numera 4.de dan) på mig med en härlig attityd och teknik.
-
Ylvas ”kuzure O´goshi(?)”, något jag aldrig tidigare sett. Min känsla var – ”Shit, vad är det som händer? ”Vad gör hon?” (se bilden)
-85-åriga Kurt Durevall, som med sin lilla instruktörsstab visade några, för oss ovana förflyttningar och bl.a. en rolig och effektiv ”gripa och bunta ihop”-teknik.
-Ola Sundings svettiga och lätt brutala randoripass. Ola spred en skön och positiv känsla på mattan. Han uppmanade oss att verkligen belöna oss själva när teknikerna satt, att lägga saker på ”pluskontot”. 
-Ola Johanssons pass med frigöringstekniker med aikido – touch . Jag tycker att det är otroligt skönt med sådana tekniker som bygger på mjuka, böljande rörelser.
Det vore synd att skriva om påsklägret utan att nämna något om det fantastiskt fina vårvädret som Linköping visade upp. När Umeå låg inbäddad i en 0-gradig sörja, då badade Linköping i sol och 15-gradig värme medan koltrastarna sjöng i lindarna utanför domkyrkan.
Förutom påskhelgens väder så verkade Linköping vara en ganska charmig stad med en mix av gammal och ny arkitektur som också kan stolstera med en buss som är döpt till Lars Winnerbäck. Coolt.
Till alla er som har funderar på att åka på ett träningsläger – tveka inte! Åk iväg! Det finns något för alla, om du så är svart eller vit.
Det är ganska härligt att få vara lite nördig på heltid, diskutera och få tips på små detaljer i teknikerna.
–” Ahaa…alltså så här? … Kiai, svisch, zapp och sedan en ude henkan gatame på det?”
-”Preciiiiis!” svarar sedan en sjundedanare.
Ett sommarläger i Oxelösund står på tur. Passa på!
/Hans Lindborg, 1 kyu
-
